ÅRSKRÖNIKA

Årskrönika 2023

Vänersborgs Söners Gille

Pandemin som höll oss i ett krampaktigt järngrepp under två år tonade bort som om den aldrig funnits och vår folkkäre statsepidemiolog Tegnell gick i pension samtidigt som flertalet av oss andra överlevde med några sprutstick i armen. Gillet firade med en ny vers till överlevnadssnapsen:

När folkhälsan svikta då fick vi ta smällen,

Hålla oss skilda det krävde Tegnellen.

Men nu är vi åter ute i samma hus.

Firar med OP och får ett vi-rus!

När viruset aggressivitet dämpats har en annan farsot dykt upp och tagit över och förpestar alla världens medier med sitt fula tryne. Det är maktlystnadens monster som det uppenbarligen inte finns något vaccin emot. Kryddat med hämndlystnad och rasism skördar nu krigen i Ukraina och Mellanöstern tusentals soldater och civila, barn som gamla – urskillningslöst.

Lilla Svedala har tagit ett steg närmare krigets centrum genom sin fåfänga strävan att komma med i NATO. Våra två kortaste ministrar, Jonsson och Kristersson, reser i omgångar till Turkiet för att bocka och ta Erdogan i hand i tron att ett sådant anslag skall säkra svenskt inträde i krigsmaskineriets formel ett. Samtidigt står några vettvillingar utanför svenska moskéer och bränner Koraner utan att vare sig polis eller brandkår får ingripa. Kan någon begripa hur tokigt det har kunnat bli? Hela den muslimska världen rasar givetvis mot att detta kan få ske. Kulmen blir när två svenska fotbollssupportrar skjuts ihjäl av en muslimsk terrorist i samband med att Sverige möter Belgien I ännu en förlustmatch i EM-kvalet. Gillebrodern och tillika fotbollförbundets säkerhetschef Martin Fredman gjorde en heroisk insats för att hjälpa de hundratals supportrar som blev föremål för de kusliga händelserna i Bryssel. Gillets avståndstagande till de idiotiska koranbränderna vid moskéerna yttrade sig i följande kväde:

Värmen den stiger vid tempel och bönhus.

Så även här när vår snaps ger ett skönt rus.

Men utan att uppreta nån muselman.

Vi bränner vårt brännvin men ingen Koran.

Våra lokalpolitiker är på hugget när det gäller naket. Inte så att de lagt sig i den nationella debatten som blossat upp om huruvida man skall ha kläder eller vara naken i bastun. Det bråkar man förresten inte heller om i bastun vid varvet på Blåsut, för när man doppar sig i en isvak spelar kläderna begränsad roll för överlevnaden. Nej politikerna, med Dan Nyberg i spetsen, vill se en ökad tillsyn av thaimassagesalonger. Det visar sig nämligen att respekterade Vänersborgsherrar som besökt slika salonger fått helt andra kroppsdelar masserade än de som remissen från ortopeden föreskrivit. Enligt obekräftade källor uppstod ett osedvanligt stort intresse hos etablissemanget för att deltaga i denna ökade tillsyn av thaisalongerna.

En annan lokalpolitiker som inte riktigt vet vilken gren han ska sitta på är sverigedemokraten och mentalskötaren Jan Appelqvist Palmqvist. Han lämnade alla sina politiska uppdrag när han prickades av IVO, institutet för vård och omsorg, för att han skickat kärleksbrev till en kvinnlig patient och berört henne på ett ”oprofessionellt sätt”. Oklart dock om den oprofessionella beröringen var av just typ ”thaimassage”.

Redan för över 100 år sedan visade Anders Zorn hur man kan tjäna pengar på svenska nakenbilder. Det är precis vad vänersborgsflickan Kammi Rosenskjold gör. Hon tjänar i dag miljoner på att visa sig lättklädd på nätet. Yrkesrollen heter influencer och är väl  någon form av digital thaimassage antar jag. Vår vän ifrån de gula sofforna i plantaget, Hinka-Sven ni vet, hade kommit med i ett nudistsällskap och lockat med sin kompis Kalle Förhuden på ett nudistläger vid Nordkroken. Sven hade lärt sig nudistreglerna och sa till Kalle att om du ser en tjusig tjej som gör att kroppen reagerar på ett okontrollerat sätt så släng dig i vattnet direkt. Den första Sven och Kalle mötte var en bedagad kvinna i nittioårsåldern. Kalle kastade sig huvudstupa i Vänern. Efteråt frågar Sven hur han kunde reagera så på den gamla damen? Men, sa Kalle, man får väl visa lite artighet.

Vänersborgs museum dubblerade besöksantalet i juli 23 jämfört med juli 19, det vill säga före pandemin. Det är väl inte bara vår ålderman emeritus, Peter Johanssons, förtjänst. Knappast heller det faktum att invånarantalet i lilla Paris nu nått över den magiska gränsen på 40 000 invånare. Mycket sannolikt är dock att den nya färgsättningen på några av stadens tråkiga och nakna husfasader spelat viss roll. Med den superkreativa samarbetsorganisationen Forum Vänersborg som dragkrok har nämligen kommunen, fastighetsägare och handlare anlitat 9 gatukonstnärer i en organisation som kallar sig artscape. Nio makalöst spännande och illusoriska gatukonstverk har på detta vis gjort staden ännu mer sevärd. Redan har stadens handlare märkt att vi fått en ny färgstark turistmagnet.

Förra årets mest färgstarka turistmagnet, den sibiriska Rubinnäktergalen, flög av en helt outgrundlig anledning fel på sin väg från Sibirien tillbaka till Vargön och hamnade till sin och alla ornitologers stora fasa i Trollhättan! För att framgent hjälpa den stackars pippin ur denna pinsamma belägenhet och få honom tillbaka till Vargön kanske vi kan be gillets holkgäng att bygga ett stylat hem åt den vilseflugna krabaten? Holkgänget är 5 gillebröder med systrar som årligen bygger 200 arkitektritade holkar som säljs till förmån för skolavgifter åt föräldralösa barn i Kenya. Årets holkarkitekt har varit Sveriges mest hajpade husdesigner Gert Wingård och som mått och materialansvarig för holkarna har gillebrodern och professorn Arvid Uggla fungerat. Holkarnas spektakulära estetik skapade en hysterisk åtgång och försäljningen säkrade ett helt års skolgång för barnen i Homa Bay.  Den mest exklusiva holken som dessutom hade en signatur av självaste Nils van der Poel ropades in på Vänersborgsgalans auktion av kommunstyrelsens ordförande gillebrodern Benny Augustsson för inte mindre än 10 000 riksdaler. Applåd! En annan sensationell händelse på galan var att krönikören själv, till sin uppenbara häpnad, fick Vänersborgs kommuns hederspris Näringsliv. ”No comments”, som man säger. Gubevars var det fler som uppmärksammades. Emma Hamberg fick årets hederspris kultur. Årets företagare blev Anna o Richard Johansson. Hederspriset Idrott fick Peter Strömdahl. Årets Unga Företagare blev Björn Brusing och tomteparaden i Brålanda är nu inte bara med i Guinness rekordbok utan har nu också Vänersborgs Kommuns utmärkelse årets Evenemang.

Vänersborg har utsetts till årets filmkommun. En utmärkelse som manar till eftertanke. Kanske filmatiseringen av Vipeholmsstudierna som gjordes här på Restad Gård bidrar till utmärkelsen? Krönikören som blev vän med en av de professorer som gjorde sin karriär på de banbrytande resultaten om orsakerna till tandröta, karies, som gjordes i Vipeholmstudierna känner hur eftertankens kranka blekhet svider över det som för 50 år sedan var ett gigantiskt genombrott för kunskapen om hur Karius och Baktus kan terrorisera mänskligheten.

Man ska inte tappa tron på bönhörelse, för nu har äntligen regeringen tagit upp tanken på att införa gårdsförsäljning av alkohol. Kanske Gillets gård på Kronogatan kan platsa för dylik gårdsförsäljning? Vi har ju dessutom en andre ålderman som varit regionchef för Systembolaget, så det skulle ju bara kännas naturligt. Problemet kan vara Socialstyrelsens nya rekommendationer om fyra öl per kväll. På Gillets kvällar tar vi i regel aldrig mer än en öl.

Älg och surströmming är på väg in på rödlistan.  Jägarna gråter och lider ”älgskam” när man fällt en 16 taggare.  Som tur är finns det andra djur i skogen.  Vårt förra kommunalråd och gillebror Gunnar Lidell har gillrat en sofistikerad fälla för den växande stammen av vildsvin.  Att jägarkollegorna inte tycker detta är riktig jakt bryr sig inte Gunnar om. Det är ju miljöanpassat och sparar krut.

Två bokstäver som vi inte får hoppa över i årets krönika är A och I. Vartannat barn i skolan fuskar enligt uppgift med denna AI-teknik. Allt talar dessutom för att massor av tidskrävande sammanställningar kommer att utföras av dessa smarta dataprogram. Redan nästa år kommer exempelvis Gillets årskrönika vara producerad av en artificiell intelligens. Det kommer att göra krönikan pinsammare, uppkäftigare och roligare än någonsin.

I korrekturstadiet av årets krönika dimper TTELA ner och hela första sidan täcks av en braskande rubrik. ”Vargön ska bli centrum för världens största anläggning för bioraffinering!” Investering på mångmiljardbelopp och nyanställning av 500 personer. Det låter för bra för att vara sant tänker jag och googlar på det tjeckiska företaget Sund Santos representant, Leif Engelthon, som sålt in projektet till Vänersborgs kommun.

Det visar sig att denne Leif är en fängelsekund som har tre domar på sig i Sundsvalls tingsrätt. En gäller bokföringsbrott . En annan  näringsförbud  och den tredje grov misshandel. Undrar hur detta ska sluta?

Vänersborgs skidklubbs Mikael Johansson försvarade sitt VM-guld i precisionsorientering och Vänersborgs simmarstjärna Felix Persson tog två guld i Paralympics, men det som skapade störst rubrik i lokaltidningens sportdel var när några gillebröder arrangerade ”Lilla Paris Open” i den franska precisionssporten Boule i vårt vackra plantage. Intensiva tävlingar i 3 dagar som mynnade ut i ett otydligt resultat men med många glada och muntra tävlande som roade sig i den stora pensionärssandlådan.

Vårt stolta bandylag IFK Vänersborg gjorde ytterligare en medioker säsong vilket tillsammans med den nya lagen om portföljförbjud på matcherna drog ner min mungiporna ytterligare på den annars så trogna men småfrusna bandypubliken.

Begreppet ”Vänerträffen” innebär för vänersborgarna att det hänger en liten vettskrämd Volkswagenbubbla högt över marken i en majestätisk mobilkran på Sanden.  Det gör att man nästan kör i räcket när man ska över Dalbobron. Janne Sandin som startade detta spektakel i tidernas begynnelse vet verkligen hur man ska väcka uppmärksamhet. Nu hotar han med att detta var sista gången vi såg den svävande Porsche-skapelsen i skyn över vårt vackra hamnområde. Sorgligt tycker Gillet. Det har verkligen varit ett charmigt inslag i sommarstaden som väckt minnen och fantasier som berikar. Exempelvis som den där historien om bonden Gustavsson från Kvänum som var ute och finåkte med familjen i sin nya blanka Volkswagenbubbla. När de kom till Vårgårda fick Gustavsson syn på en fasligt grann ko på ett gärde där och stannade bilen och kom snabbt i samspråk med bonden som ägde koa. Hur det var så kom de överens om ett pris på koa och gjorde affär.  Men bonden som sålde det granna kreaturet varnade Gustafsson för att hon är lite speciell för det blir inga kalvar å na.   Så fort tjuren kommer så sätter hon sig på arslet. Men Gustafsson var så betagen i koa så några kalvar brydde han sig inte om. När Gustafsson fått hem koa så kommer grannen Pettersson över och beundrar dyrgripen. Då sa Gustafsson det där med att ho var speciell, och satte sig på arslet när tjuren kommer. ”Jaha”, sa Pettersson. ”Är koa från Vårgårda? Hur i hela friden kunde du veta det?”, sa Gustafsson. ”Jo du, det kunde jag gissa för jag är gift med en som kommer från Vårgårda.”

Stenhaga,

Allhelgonaafton 2023

Lars Salonen

Krönikör