VÄNERSBORGS HISTORIA

VÄNERSBORGS HISTORIA

Vänersborgs historia går att söka tillbaka till marknadsplatsen Vassända som vid 1500-talets början etablerades vid Vänerns sydligaste vik, i dag sjön Vassbotten. I en tid då Göta älv ännu inte var segelbar blev Vassända omlastningsplats för de varor, huvudsakligen stångjärn och skogsprodukter, som skeppades från Värmland och Bergslagen för export söderut.

Med en ökande handel kom en fast bebyggelse att växa fram vid Vassända och omkring 1585 gavs orten stadsprivilegier under namnet Brätte. Köpstaden Brätte kom att få ökad betydelse under 1610-talet då Sveriges enda utskeppningsort i väster, Älvsborg med nya Lödöse, ockuperades av Danmark. När köpmän och hantverkare från Nya Lödöse tog sin tillflykt till Brätte fördubblades dess befolkning till omkring 450 personer. Då Älvsborg återlösts från Danmark och planeringen för den nya staden Göteborg påbörjades försvagades Brättes ställning. Därtill utgjorde närheten till arvfienden Danmark-Norge ett ständigt hot då Brätte saknade fast försvar.

I syfte att stärka Västsveriges försvar och skydda Västergötland kom drottning Kristinas förmyndarregering, med rikskansler Axel Oxenstierna i spetsen, att inlösa frälsehemmanet Huvudnäs i syfte att på dess marker anlägga en ny och starkt befäst stad. År 1641 igångsattes anläggningsarbetena och den 1 februari 1644 utfärdades privilegiebrevet för den nya staden Vänersborg, drygt fyra kilometer norr om gamla staden Brätte.

Vänersborgs befästningar kom dock aldrig att bli av den dignitet som först planerades. Staden omgavs av en palissad av resta stockar, en jordvall och en sex meter bred vallgrav. Redan året för grundandet 1644 intogs Vänersborg av danska styrkor under ledning av Hannibal Sehestedt. Försvaret förstärktes under den färgstarke kommendanten Per Larsson Stöltenhielm men 1676 skövlades staden ännu en gång av danska styrkor under den så kallade Gyldenlöwefejden. Även om Vänersborg fortsättningsvis kom att vara garnisonsort för Västgöta-Dals regemente kom aldrig försvarsanläggningarna att återuppbyggas.

År 1679 blev Vänersborg residensstad i Älvsborgs län varvid grunden för staden som administrativt centrum var lagd. Under 1700-talet stärktes hantverket, handeln och inte minst sjöfarten i Vänersborg. Redan sedan mitten av 1500-talet hade diskussioner om en kanal och slussled förbi fallen vid Rånnum och Trollhättan diskuterats. År 1777/78 blev första delen av kanalen verklighet och år 1800 stod den klar i sin helhet. När Vänern på detta sätt förbands med Västerhavet lades grunden till den synnerligen expansiva period staden kom att inträda i några årtionden senare. Slutet av 1700-talet kom också att bli turbulent. År 1777 ödelades stora delar av Vänersborgs centrala delar av en eldsvåda och 1788 invaderades man åter av danska trupper. Denna, den senaste invasionen, kan dock inte jämföras med de tidigare. Intet skott avlossades och det danska besöket kan snarast ses som en enklare våldgästning.

För Vänersborgs del avslutades 1700-talet först i oktober 1834 då den gamla 1700-talstaden i stort sett totalt utplånades genom en förödande stadsbrand. Stadens lycka i återuppbyggnadsarbetet var att man två år dessförinnan öppnat Göta kanal. Med sitt läge vid Trollhätte och Göta kanaler kom Vänersborg att få en lysande handelsstrategisk plats vid Sveriges då viktigaste transportled.

Under perioden 1840-1880-talet var sjöfarten i starkt ökande, uppburen av en omfattade havre och virkeshandel med export till Storbritannien. Tusentals fartyg angjorde årligen Vänersborgs hamn och i staden byggdes ett drygt hundratal atlantgående segelfartyg vid de skeppsvarv som nu anlades. Vänersborg fick en av landets modernare och Vänerns absolut största flotta. Under ett tiotal år på 1850-60-talen hade man status som stapelstad med privilegium att direkt drivna handel med utlandet.

Med minskad exporthandel, modernisering av sjöfarten och konkurrens från järnvägen kom Vänersborgs framgång att stanna av mot 1800-talets slut. Man blev den lugna stilla ämbetsmannastaden som genom Birger Sjöbergs diktning kom att bli känd som Lilla Paris.

Tändsticksfabrik, skofabrik och ett flertal tegelbruk till trots kom Vänersborg under 1900-talet aldrig att få karaktären av industristad. Det blev nu istället att bli de icke konjunkturkänsliga ämbetsverken och sjukhusen som kom att sätta sin prägel på staden. Länsstyrelsen växte, landstinget organiserades, Västgöta-Dals regemente ersattes av Västgöta regemente, man fick läroverk och riksbank, specialskola för döva öppnade och förutom länssjukhus etablerades de stora statliga mentalsjukhusen Restad och Källshagen.

Mot slutet av 1900-talen kom de stora mentalsjukhusen att avvecklas samtidigt som landstinget valde att flytta länssjukvården till grannstaden. Med det nya Västra Götalands län överfördes rollen som länsstad till Göteborg. Dock kom Vänersborg genom bildandet av Västra Götalandsregionen att bli regionhuvudstad i den nya regionen. På detta sätt och genom att länsstyrelsen fortfarande har betydande verksamhet lokaliserad till staden har Vänersborgs roll som administrativt centrum kommit att fortleva.